Kommer du ihåg när du var ett barn och du såg dina vänner spela ett spel som du verkligen ville spela, men du kunde inte eftersom dina vänner alltid ville ha handkontrollen åt sig själva? Ja, det är jag med Destroy All Humans! Fram till denna punkt visste jag att franchisen existerade och att det var en ganska stor sak när THQ kastade idéer i papperskorgen för att se vad som fastnade. Tack vare THQ Nordic kunde jag äntligen bli den pretentiösa spelägaren jag alltid velat vara och kunde testa Destroy All Humans! 2: ReProbed.
Spelet kastar oss in i en ålder av årets hippiedille 1969, tio år efter det första spelet. Det visar sig att ryssarna var medvetna om vad som hände bakom kulisserna när Crypto-137 gjorde sina rundor i Amerika och nu vill KGB i huvudsak erövra världen och förstöra Amerika samtidigt som de återställer Sovjetunionens glans. Som att det någonsin kommer att hända, Amirite?
Vi får veta att Crypto-137 dog av okänd anledning under ett hemligt möte. Kort därefter slår KGB ner det främmande moderskeppet. Detta resulterar i Orthopox död och lämnar Crypto-138 (klonen av 137) med en vendetta mot KGB för att i stort sett förstöra moderskeppet. Oroa dig inte, dock; Pox kunde ladda ner sitt medvetande till en holografisk enhet och kommer att fortsätta att agera som spelets navigator, med uppdrag att ge oss våra uppdrag och tala om för oss vart vi ska gå härnäst.
Tidigt avslöjas det att Crypto-138 kommer med “The Package” eftersom han i grunden är en ayylmao med könsorgan. Pox arbetade på att återställa sitt eget paket, men det kan vara lite svårt nu när explosioner har tagit moderskeppet i drift. Så, Crypto-138 är den som kommer att uppfylla en utomjordisk profetia och har i uppdrag att ta reda på hur KGB lyckades lära sig om Furonerna samtidigt som de oavsiktligt avslöjade en massiv konspiration som involverar ett gäng länder som Storbritannien.
Nu, om du undrar varför jag inte slår runt med spelets teman, är det för att Destroy All Humans! 2: ReProbed är lika subtil. Med andra ord, inte alls. Spelet är pirrigt, påfrestande och stötande. Ungefär som tidigare varnas spelarna också för att spelets innehåll i stort sett har varit oförändrat, och därför kommer det att vara mycket stötande för många moderna publiker. Mig? Jag bryr mig ärligt talat inte ett dugg om spelets försök till humor. Visst, jag rycker inte och stönar som de flesta i publiken. Men i ärlighetens namn tycker jag bara att skämten är tråkiga.
De skämtar om det tidiga 2000-talets popkultur, och huvudpersonen kommer med många sexuella anspelningar och är nyfiken på saker och ting. Visst, jag kan fortfarande skratta åt några av dessa skämt, men de flesta faller bara platt eller får mig att undra vem fan han ens pratar om för när det tidiga 2000-talet var en grej, var jag inte ens medveten om någonting kring kändiskultur, Jag var upptagen med att spela Resident Evil 2 på GameCube och bli hypad om Sonic ’06 (åh, Ule, din stackars idiot).
Förstör alla människor! 2 ser bra ut rent grafiskt, åtminstone. Det är lika snyggt som det första spelet. Allt ser vackert ut, och modellerna är detaljerade, de vanliga komplimangerna jag kan göra. Tyvärr kan jag inte säga detsamma angående dess tekniska skicklighet. Jag har funnit mig själv med många fall av pop-in under mellansekvenser. Vid ett tillfälle drabbades spelet till och med av en enorm avmattning när jag vände på kameran.
Det hjälper inte heller att många av mekanikerna fortfarande behöver lite arbete. Jag menar, det är inte normalt att se en bil köra in i ett sluttande område, eller hur? Vad sägs om att ha tre olika fordon bokstavligen sammansmälta när de lugnt kör in i varandra? Jag har egentligen inget emot det eftersom det här spelet älskar sin tjusning (många av vapnen involverar ragdolls som går till skinka), så jag tycker att detta är en del av spelets charm mer än något annat.
Det finns också en del ljuddesignproblem att vara orolig över när det kommer till det här spelet. Nämligen i Storbritannien-sektionen, där jag fick spelets musik att dränka karaktärsröster, vilket jag starkt tvivlar på att det var meningen. Spelet är fortfarande i ett något sent utvecklingsstadium, så vi hoppas att de flesta av dessa problem kan vara lösta när det kommer ut. Det dök åtminstone inte upp något spelbrytande när jag spelade.
Crypto har fortfarande tillgång till vapnet och PSI-grejer han kunde göra tidigare. Som ett nytt inträde i serien får du naturligtvis också använda några nya vapen. Under den här förhandsvisningen kunde jag spela med en av de nya prylarna, Dislocator. Det här är ett vapen som i huvudsak får fiender att studsa på golvet tills de dör men som måste laddas för att göra mest skada. Spelet ger fortfarande tillbaka vapen som Zap-O-Matic och Disintegrator så att du fortfarande har några bekanta saker att arbeta med.
Spelets svårighetsgrad är fortfarande ett slags skämt. Jag spelade på Mercenary-svårigheten och fann mig själv att besegra fiender lätt tack vare Crypto-38:s mångsidighet. Du kan fortfarande uppgradera din karaktär och göra honom till ett ännu mer mångsidigt massförstörelsevapen. En av uppgraderingarna låter honom utföra en chockvågsattack om han landar efter att ha rasat från en enorm höjd.
Allt som allt tror jag ärligt talat att Förstör alla människor! 2: ReProbed kommer att vara mer av samma. Det bästa sättet att sammanfatta är att om du gillade det första spelet, kommer du att tycka att mycket av det nya är bra. Om du inte riktigt gillade det, kommer det inte att finnas mycket roligt att göra här. Men hej, vi får se vad THQ Nordic och Black Forest Games kommer att ha i beredskap för oss senare när spelet släpps den 30 augusti för PC, PlayStation 5 och Xbox Series S|X.
